måndag 13 november 2017

Hungra och törsta efter Gud

De blå bergen, de böljande Kilsbergen
tonar fram som en krans längs horisonten
och övergår söderöver i Närkeslätten
Berg och slätt avlöser och kompletterar varandra

Många av er känner igen saligprisningarna
och veropen ifrån Jesu Bergspredikan
I Lukastexten som vi just läst
står Jesus inte på berget (som i Matteusevangeliet)
Nej, efter det att mästaren utsett sina lärjungar
står det skrivet ”Sedan gick han ner tillsammans
med dem och stannade på ett ställe på slätten…”
I sällskapet är lärjungarna och dessutom
en stor folkmassa från hela Judéen och Jerusalem
och från kustlandet vid Tyros och Sidon
Det är inte de rika och välbärgade som samlats
utan längtande och behövande, sjuka och plågade
Vad är det då de längtar efter?
Vad är det de vill ha av Jesus?

I avsnittet som kallas Jesu slättpredikan
pekar Jesus på att det som vi lever i nu
med utsatthet och umbäranden
kan och ska förändras
Folket och lärjungarna
vill veta, de undrar hur man ska leva
De söker en tydlig inriktning, en synbar väg,
ett meningsfullt förhållningssätt
samma längtan som sökare
i vår tid drivs av

Jesus chockerar sina åhörare med
4 välsignelser och fyra verop
kommenterar till och spegelbilder av varandra
Varje saligprisning har sin motsvarighet
i ett verop och om man sammanställer dem
blir kontrasterna knivskarpt klara

Saliga är ni som är fattiga,
Er tillhör Guds rike
Ve er som är rika,
Ni har fått ut er glädje

Framför sig ser Jesus vanligt folk
han ser hur människor har det
Och där står också hans lärjungar
som på många sätt är fattiga
både i anden och materiellt
Men, och det är ett slags välsignelse
därmed inte heller bundna av rikedomens förbannelse
Den som tjusar och fångar människan
så intensivt starkt att hon förblindas
och tappar orienteringen
Mer vill ha mer, mer!
Jesus hävdar att de fattiga redan har del i Guds rike,
som en slags egenskap, en personlig tillhörighet
eftersom de lever i ömsesidighet
beroende av varandra
beredda att dela med varandra
För dem finns inte att samla på hög
mycket mer än man behöver för sitt uppehälle
De rika har genom sina tillhörigheter
skaffat sig en ersättning för Guds rike
Det egna har blivit viktigare än gemenskapen
och tillhörigheten
Genom pengar och ting har de
redan tagit ut för egen del
De har haft sin stund, den kortvariga glädjen
Det kan verka som om Jesus
Hyllar fattigdom - som om detta att vara utblottad
att inget ha, verkligen är något välsignat
Kan poängen vara att den som är fattig
förmår se annat än vad
den som har allt klarar att upptäcka?
De känner och förstår in på bara kroppen
vikten av att någon är medmänsklig
och kärleksfullt delar med sig av sitt goda
av det de i själva verket fått till låns av Gud

Saliga ni som hungrar nu,
Ni skall få äta er mätta
Ve er som är mätta nu,
Ni skall få hungra

Nu ställer Jesus nuet mot framtiden
Svälten har inte sista ordet
hungern kommer inte att bestå
Men de som ständigt ser till att vara mätta
kommer en dag känna av hur hungern
tär och urholkar livet

Saliga ni som gråter nu,
Ni skall få skratta
Ve er som skrattar nu,
Ni skall få sörja och gråta

De som känner av sorg och smärta
ska möta glädje
och de som ständigt roar sig, skojar sig fram
kommer inte undan sorgen och tårarna


Saliga är ni när man för människosonens skull
hatar, stöter bort och smädar er
Gläd er på den dagen och dansa av fröjd
Ty er lön blir stor i himlen
Ve er när alla berömmer er
På samma sätt gjorde ju era fäder med
De falska profeterna

Nog verkar det som Jesus framhåller
sorg, fattigdom och hunger
som om de vore lösningen eller vägen
Typiskt Jesus att vända på föreställningarna
Paradoxen är hans sätt att fånga lyssnarnas
och deras uppmärksamhet
Tänk, allt det som människorna fruktade
det som man befarade mest
hunger, fattigdom, törst och svält
det alla såg som förskräckligt, lidande och plåga
gjorde Jesus om till välsignelser
Hur var det möjligt?
Vad menar han?

Nyckelordet för förståelsen är ett litet ord
som vi numera sällan använder i dagligt tal:
Salig
Salig har kommit att användas för den
som är död, avsomnad och förbi
livets jordiska prövningar
Salig blir människan genom allt
som Jesus, Gud själv, gör och ger:
rättfärdiggörelse, välsignelse, frälsning,
tillhörighet till Guds rike!

Hungern, fattigdomen och sorgen
Ges en annan innebörd
betyder något annat, något mer
än fysisk och materiell brist
Den som längtar efter att komma nära Gud
Det är att hungra och törsta!
Den som är osäker på Guds kärlek
och vill vara Guds barn, det är fattigdom
Den som ifrågasätts och får utstå spott och spe
för sin tros skull vet att det himmelska
redan finns och väntar på sin fullkomning

De som slår sig till ro med sin
egensnickrade tro och övertygelse
har redan tagit ut i förskott
det som är på väg
som en dag skall komma helt och fullt
Den som är nöjd och inte längre längtar
efter mer av närhet till Gud
kommer en dag att inse vad som gått förlorat

Utmaningen idag är drabbande
Den handlar om hur vår, din och min,
relation till Gud kan ha stagnerat –
vi blir så lätt nöjda, rika och tillfreds
med hur det för stunden ser ut
vi stannar i växten, slutar att be och arbeta
med förhållandet till Gud

Borde vi inte släppa fram vår otillräcklighet?
Inse att vi bär hunger och törst efter
mer av närhet, kärlek och gemenskap
mer av Gud?

Många av helgonen upplevde sin personliga
otillräcklighet och hungrade efter
att bli helhjärtade och engagerade
alltmera kristuslika, att följa i Jesu spår
Och vi i de heligas samfund
är väl här för att avhjälpa vår stora brist,
vi har kommit hit för att vi hungrar och törstar
efter gemenskap med Herren
När vi förvandlas blir också
kampen i världen mot svält, hunger och törst
en gudstjänst för oss…

Sångens ord får bli in bön:
Jesus kom in
Rena mitt sinn
Kom in i mitt hjärta Jesus
Kom in, bo kvar
Min styrka var
Kom in i mitt hjärta Jesu

Predikan på Alla helgons dag 
i Olaus Petri kyrka, Örebro
Predikotext: Lukasevangeliet 6:20-26

tisdag 22 augusti 2017

Vem är störst och viktigast av oss, egentligen?

Predikotext Lukas 9:46-48,
Högmässa i Boge,
10 söndagen efter Trefaldighet

Vi som lever i ett demokratiskt samhälle
är inte skyddade från konkurrens och tävlan
När jag var barn fick man lära sig
att det kunde vara ädelt att tävla med varandra
Viktigast var att kämpa väl
Det fostrade och härdade, utrustade och lärde oss
kamratskap och ärlighet

Sedan kom detta att vinna
och det dröjde inte länge innan vi
den hårda vägen fick lärdomen att
detta att vinna var mycket mer än att kämpa väl
Snart nog blev konkurrensen och tävlandet
synligt på många områden

Det började tidigt i livet med längtan
efter fars och mors uppmärksamhet och gunst
Och det fortsatte i skolan med försöken
att bli sedd av fröken/läraren
eller att bli kamrat med de populära
med dem som angav tonen
i vars skugga man kunde sola sig
Smulor föll från de populäras bord
Tidigt lärde vi oss att ta reda på
vem som hade mest inflytande och makt…
Vi jämförde och tävlade: vem hade flest filmstjärnor,
en algotsjacka, finast cykel...?

När vi blev vuxna och mogna
och kunde förstå det mellanmänskliga spelet
lite bättre blev livet en tävling
fylld av jämförelse och sortering
Det färgade av sig på hur vi tänkte kring arbete,
hus och hem, trädgård, pengar
ägodelar, inflytande, position, makt

Konkurrens och tävling avfärdas ibland som
alltigenom dåligt och negativt
när det faktiskt kan sporra och inspirera
och få oss att anstränga oss och sträcka oss
utöver våra begränsningar

Sedan möter jag ibland människor
som jag kommit att beundra och som står fria
De där som tycker att tävlandet
är ganska ointressant
De är nöjda, tacksamma och tillfreds ändå

Man kunde tänka att kyrkan skulle stå fri
från kamp om position och makt
Så är det naturligtvis inte
Kyrkan är byggd av människor
och den består faktiskt av syndare som
behöver omvändelse och förlåtelse
(hur vi än bekänner att vi är inlemmade
i ”de heligas samfund”)
Tänk vilken besvikelse det blir när
kyrkan visar sig vara lik
den omgivande världen

Förmodligen kommer det att bli tydligt
de närmaste veckorna
då vi är på väg mot kyrkans val
De olika nomineringsgrupperna kommer att
vilja övertyga kyrkfolket, väljarna, med sina program
Ofta sker det genom att visa på de andras svagheter
Ja, det kan verka som om det är viktigare
att negativt beskriva andra
än att berätta vad man egentligen
tror och är för

I en folkkyrka har varje döpt och troende
ett ansvar för sin församling och sitt samfund
Nog är det både en kallelse och plikt
att tala när så behövs
Inte bara om sina egna älsklingsfrågor
utan om kyrkans och trons liv:
gudstjänst, mission, undervisning
och diakoni…

Här blir dessvärre så att den som yttrar sig
lätt får motstånd och verbala påhopp
och riskerar då att både tröttna och tystna
Det kan också bero på att inte ens i kyrkan
finns det bra forum där vi respektfullt kan mötas
för att samtala om våra erfarenheter
och gemensamma angelägenheter
utan att det snabbt blir till en tävling
där starka individer eller grupper ställs mot varandra

Terapeuter använder ibland metoden
att sätta människor i ring med regeln
att var och en får tala till punkt
Inga invändningar får då störa
utan målet är att förstå
Frågor kan ställas om något verkar oklart
av det som sagts
men bara så att saken ska kunna klargöras

Varför ska det vara så svårt
att i församling och kyrka
tala med varandra om tron
och det kristna livets ansvar
dess glädjeämnen och utmaningar?
Ett sådant delande skulle gynna oss alla
och ge förutsättningar för ett bättre klimat

Nå - varför denna långa inledning
om tävlande och konkurrens?
Dels för att jag tror att de flesta
känner igen tävlandet och kampen
och dels därför att dagens text börjar i
exakt en sådan tävling
Lärjungarna började undra, står det,
vem som var den störste av dem.
Inte i storlek, utan i betydelse

Vem är främst och viktigast av oss,
vem betyder mest, vem står närmast Jesus?
Lärjungarnas undran betyder att det
uppstod mer än en artig och stillsam
fråga
Här handlar det snarare om
ett livligt resonemang,
ett hett samtal, ett laddat meningsutbyte,
en häftig diskussion om rangordning
Det händer lärjungarna ganska ofta
att de börjar diskutera något de
inte riktigt förstår eller kan smälta
När de bekymrar sig för sin rang och betydelse
visar det att de inte förstått
vad Jesus menat och sagt

Jesus däremot, han förstod mycket väl
lärjungarna och deras dilemma

Med sedvanlig pedagogisk skicklighet
låter han ett barn
ställa sig vid sidan om honom
Ett barn får förtydliga och Illustrera
det han har att säga
På så sätt blir hans undervisning konkret
trots att den handlar om normer och principer
 
Genom kyrkans historia har många
pekat på detta tillfälle och understrukit
hur Jesus lyfter barnen som föredöme
I vår tid har det gjort att varje kyrkligt beslut
ska föregås av en barnkonsekvensanalys
Barnet har ingen makt eller position
men behöver omvårdnad, kärlek och stöd
Barnet representerar i texten ödmjukhet
Ett slags utanförskap och oansenlighet
som Jesus upphöjer

På Jesu tid var barns skola att arbeta
De fick arbeta med far, mor och syskon
på åkrar och fält, i hus och hem
och lärde sig genom att göra
de fick tjäna andra, familjen
När Jesus gör barnet till sin företrädare

ger det jämställdhet med sig själv
lyfter han fram tjänaridealet
Den som tjänar gemenskapen, de andra
är störst – och det på ett annat sätt
än att hitta hackordning och rang!
Att ta emot barnet i Jesu namn
är att ta emot Herren själv!

Hur ska inte lärjungarna ha studsat
inför denna utmanande undervisning
Skulle ett barn vara den störste bland dem?
Vem kan tävla och konkurrera med ett barn?
Det måste betyda att Jesus svarar på deras undran
genom att vända på och kullkasta hela diskussionen
Att vara störst är att vara minst
att vara de andras tjänare

Lärjungafrågorna var alltså felställda
byggde på felaktiga premisser
på missförstånd om vad Jesus ville
Jesus får lärjungarna att börja tänka i andra banor
än rang och position

I dagens text utmanar Jesus oss
att reflektera över hur vi använder våra gåvor
för oss själva, egna fördelar och vinning
eller om de ställs i församlingens
och medmänniskans tjänst,
ja, ytterst i Herrens tjänst?

söndag 23 juli 2017

En annan Jesusbild än den vanliga

Text: Luk 9:51-62.

Ibland verkar bibelorden gräva vallgravar
Och bygga murar mot andra
Bibeln kan användas och har använts
för ett starkt avståndstagande
vi fromma, vi kristna ställs mot dom där andra, 
mot samarier eller andra grupper 
man genom historien velat peka ut
Antisemitism och främlingsfientlighet
liksom nazism och andra ideologier
har smugit sig in och påverkat
hur man i kyrkan läst och förstått

Texten idag är ett sådant exempel,
vi hör talas om en samarisk by
dit Jesus sänder sina budbärare för att
förbereda hans ankomst.
”Men man ville inte ta emot honom,
eftersom han hade vänt sina
steg emot Jerusalem”.

Orden blir ett vittnesbörd om att samarierna avvisar Jesus.
Det blev enkelt att dra slutsatsen att dom där
inte vill eller kan följa Jesus såsom vi
De påstod att de ville, men annat kom i vägen

En vill följa Jesus vart han än går, men Jesus utmålar
Människonens situation som sämre än djurens.
Rävar och himlens fåglar har det bättre.
Människosonen har ingenstans där han kan vila sitt huvud.
Med en sådan presentation kan man förstå att
personen som var så övertygad, blir avskräckt.

Följ mig, säger Jesus, men får ett svar som får mig
att tänka på barnbokspojken Alfons Åberg. Han som
hela tiden svarar: jag ska bara...
Barnet har lust att göra något annat
och prövar under barndomen sina förmågor
att välja och vilja själv och inte bara göra
det som den vuxne vill

Men texten har också fungerat som ett exempel
för hur vi alla fungerar, oavsett vilka vi är,
Då målar texten ingen skiljelinje mellan oss
vilka grupper vi än kan räknas in i
Gotlänningar, smålänningar, gambier,
vänstermänniskor, sverigedemokrater eller fotbollsspelare…
Texten pekar på att vi alla har förbehåll
och bindningar som ställer sig i vägen för
vårt lärjungaskap

När någon avgör vad som
verkligen är viktigt att göra
när alternativen vägs - hur gör man då?
Jag tror att det vanligtvis sker
en inre kostnadsberäkning:
Vilka blir följderna om jag fattar ett beslut?
Blir det balans mellan tillfredsställelse och besvär?
Vill jag detta? Har jag lust? Vad kräver det?
Vad måste jag göra?
I frågan om lärjungaskap och efterföljelse
kan man ställa sig frågan om det fungerar att bli en
lärjunge till Jesus i min situation, med mina värderingar,
i mitt sociala sammanhang?

Texten har många bottnar
Många föreställer sig att de har en fri vilja
Och att man personligen har förmågan
att fatta beslut om trons verklighet
Jag kan själv välja att tro på Gud
Eller besluta mig för att avstå.
Att säga ja eller att säga nej…

Men reformationens teologer var inte övertygade
om att vi hade den friheten
Viljan beskrevs som trälbunden och inte fri
Den var slav under världen och det onda
Den kunde inte av sig själv
välja tron utan behövde assistans,
stöd och hjälp av den helige Ande.
Så kan bibeltexten sätta frågetecken
för den frihet vi föreställer oss
att vi har
Den är ganska begränsad och bunden
av tradition och sociala konventioner
och mycket annat som politiska sympatier
och gjorda livserfarenheter

En man i texten kan tänka sig följa Jesus
men ska bara gå och begrava sin far.
Något stod i vägen.
Att underlåta att fullgöra sin plikt
att begrava sin förälder skulle kosta mycket
i förlorat anseende och inverka socialt.
Begär då Jesus verkligen att vi
självmant skall ställa oss utanför vår familj,
vår tradition? Det kan tyckas så.
Eller också vill han visa att vår vilja
och våra beslut är beroende av så mycket annat
att vi riskerar att inte bli helhjärtade och helgjutna
Vi vet ju hur vi reagerar på människor som
tycks kompromissa för mycket med alla möjliga hänsyn…

En annan person vill gå hem och ta farväl av sin familj.
Inte bara vandra bort utan att faktiskt berätta.
Dessa svar bemöts av Jesus som undanflykter.
Jesus säger: Låt de döda begrava sina döda.
Den som ser sig om när han satt handen till plogen,
han passar inte för Guds rike.

Vi får här en bild av Jesus
mer motsägelsefull än den som ofta är i svang.
Här är han är inte den strålande idealmänniskan,
förebilden och idolen som vi har format
så som vi vill ha honom
Vi har fått både förnuft och känsla
så att vi kan urskilja när vi matas med förenklade bilder
utmejslade utifrån människors egna intressen
Jesus verkar i Lukas 9 inte vara den som omsluter
och som oreserverat tar emot alla som dom är
Vi får se en bild av Jesus som inte bara
är välkomnande och kravlös
Den populära strömlinjeformade Jesusbilden
får oss sällan att förstå att han gör anspråk på oss
att han vill förändra våra liv, hela vår tillvaro
att han vill forma oss, prägla oss och genomsyra oss

Jesus visar sig ha mer svärta och allvar,
en djupare glädje än den ytliga förströelsen
erbjuder och lockar med
Vi lär oss att ingen enda och enkel bild kan
fånga Jesus. Det vi tycker oss se och förstå
måste fördjupas och utvecklas.


Dagens text pekar på hur lätt det är
använda stora ord om sin vilja att följa Jesus
Kom då ihåg att Jesus inte lockar med fagra löften
utan ger en beskrivning av utanförskap, utsatthet och umbäranden.

Vår bibelöversättning gör det entydigt klart
att det är den samariska byn
som inte vill ta emot honom.
Det har hänt att man uttolkat texten
så att det är sändebuden som inte ville
eller förmådde ta emot honom, Jesus

Tänk om vi som ska vara Jesu utsända, hans förkunnare
och vittnen inte fullt ut tagit emot honom…?
Det kunde förklara att kallelserna
Då liksom nu möts med förhinder
och sådant som står före, är viktigare

Det blir en samvetsfråga för alla som gör tjänst
i kyrkan som anställda eller frivilliga volontärer,
som gudstjänstdeltagare och beslutsfattare
Är vi trogna kyrkans uppståndne Herre
Är vi överlåtna tjänare som i tro på Jesus
verkligen är budbärare med de gåvor som är våra:
musik, förkunnelse, undervisning,
förvaltarskap av kyrkorum och sakrala ting

Till sist blir kallelsens uppmaning
vår gemensamma utmaning:
Kan vi följa honom?
Sanningen är att det är svårt
att göra det av egen kraft
Vi behöver den helige Andes stöd och hjälp
så att tron kan födas och växa
och att förhållandet till Jesus
får växa till en levande relation
I växande vänskap till Jesus lär vi känna honom mera,
och vi möter honom i mässan, i bön och lovsång, i
bibelordet och förkunnelsen.

Dagens psaltarpsalm ger en anvisning:
Herre vem får gästa ditt tält
Vem får bo på ditt heliga berg?
Den som lever oförvitligt
Och gör det rätta
Och är sann
I tanke och tal
Ur Psaltaren 15

Predikan i Källunge kyrka 23/7 
Sjätte söndagen efter Trefaldighet