Predikan i Olaus Petri 16 sönd e Trefaldighet
Predikotext Luk 7:11-17 (GT 1 Kun 17:17-24)
Bibeln är fylld av Guds
ingripande. I barndomen var sambandet mellan människor och Gud inte alltid så
tydligt. Mose står på stranden och sträcker ut sin hand och delar vattnet. Att Gud
först befallde och det blåste en hel natt var lätt att glömma. Eller ta profeterna,
dessa Guds stuprör vars profetior och gudomliga löften om nåd ljöd över
världen. Idag ropar profeten Elia till Gud och andningen och livet återvänder.
Det finns kraft i det Jesus
säger. Han stillar stormen genom att säga åt den. Lärjungarna, dessa
fiskarpojkar var vana vid hårt väder. Men stormen skrämde och de vädjade om
mästarens hjälp. Tig, var stilla,
befallde Jesus stormen som genast löd.
Har du som jag testat? I tio-tolvårsåldern
prövade jag berättelserna, de flesta ur Bibeln, där själva ordet åstadkom vad
det sa: varde ljus! Stå upp, tag din
säng. Vik hädan! Följ mig! Med ord och gester kan saker hända, för att
slippa bli sjösjuk på väg till fastlandet: tig
var stilla. Jo, jo...
Jag försökte få hattar att blåsa av kyrktanternas huvuden
eller pelargoner att trilla ut genom fönster. Vik hädan! Inget fungerade
särskilt bra. Fast jag välte en cykel med befallningen: far omkull! När häpenheten
gått över kom förståelse: det var inte frammumlade formler som fungerade utan
blåst och vind. Med åren steg insikten fram att kraften ytterst var Guds och inte
bestod av svävande magiska ord. Utelämnade till vem som helst att använda för att mixtra med verkligheten. Kvar blev tron på Guds nåd och makt!
Den får vi möta när änkan i
Nain har sorg och vi kan känna medlidande och kan leva oss in hennes situation.
Vi blir lätt kvar där vid båren, i sorgen och förlusten, oavsett om vi själva
är medkännande eller sörjande. Det är oerhört sällsynt att människor som dör
får återvända till livet. Döden är så smärtsamt definitiv och absolut. Jesus stiger
fram och ord och handling är ett och detsamma! Han är vad han gör och gör det
han är. Inför Jesu självklara makt och auktoritet backar sjukdom och nöd. Till
och med döden drar sig tillbaka, för en stund.
Det tillhör de sällsynta
undantagen att Jesus uppväcker döda. Änkans son, Lasarus och en
synagogsföreståndares dotter. De återkallas till några få års liv och måste
sedan åter dö. Ändå hoppas vi att Jesus ska rädda dem vi älskar från den
kroppsliga och fysiska döden. Vi ber för att vi hoppas. Vi ber för att vi tror.
Vi ber för att vi älskar. Låt dem få leva. Vi gör det trots att livet är
underkastat dödens villkor. Jesus erbjuder ett liv bortom förgängelsen där
tiden och ondskan förlorat sitt grepp. I vår värld kan synd och ondska drabba
skoningslöst, vilket dagens datum påminner om, nine-eleven. 11 september.
Stig upp,
säger Jesus till änkans son. Talita koum,
är orden till synagogföreståndarens dotter. Det betyder Lilla flicka, jag säger
dig, stig upp! Och det ofattbara händer. Döden viker undan, livet kommer åter.
Det är livets ord som Jesus talar. Ord som tron kan höra, ord av liv, om
liv, för liv. Den som tror på mig skall
leva om han än dör, säger Jesus i Johannes.
Det gudomliga och mänskliga
förenas i Jesus och hans makt kan förändra livsöden, bota och hela. Det sker
när han rör vid oss och våra liv, genom tro och under, eller i nattvardens
mysterium, där vi förnyar trons förbund och kan säga vårt ja till honom. Det
gjorde jag en gång för länge sedan och på den vägen är det, säger någon. Ändå
vet vi att vi dagligen behöver omvända oss. Det är då dagen blir en sällsam
gåva, en skimrande möjlighet.
I Lukas berättas i samma
kapitel också om en romersk officer vars tjänare blivit svårt sjuk. Han sänder
budbärare till Jesus för att få hjälp. Men när Jesus nästan är framme möts han
av några av officerens vänner. De bär fram officerens hälsning: Herre, gör dig icke besvär. Jag är inte värd
att du går in under mitt tak…Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk.
Några av er vet att dessa ord finns i en nattvardsliturgi och avslutas då: säg blott ett ord så blir jag helad!
Det är trons ord som bär oss.
Tron på Jesus och löftet:
Livet, om jag än dör!
Herre, stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår
kärlek!
