måndag 13 juni 2016

Stulen och slängd på tippen

För många år sedan var det utförsäljning
på regementet. I3:s gamla militärcyklar såldes ut.
Jag tror jag betalade det facila priset 75 kronor
för en bastant grönmålad stål- och järnkonstruktion
För att skilja den från andra målade jag den
med en nästan lysande neongrön färg
Jag tänkte: den kommer ingen att vilja stjäla
eftersom den var unik, den gick inte 
att blanda samman med andra cyklar. 
Jag hade fel.

En natt försvann den och som jag saknade min cykel!
Trygg och trögtrampad, men tung och säker.
Till och med bilar vek undan för den, 
så imponerande var den
Efter någon månad tog jag mig för att besöka
polisens hittegodsavdelning för cyklar.
Bland hundratals stulna eller förlorade velicopeder
så var det en som lyste neongrönt
Skenet kom från en av krokarna där cyklarna hängde
Den är min, ropade jag och det kostade mig
Jag fick genast lösa ut hojen
till en kostnad av 30 riksdaler
Hjulen var hoppade på och kunde inte snurra mer
Styret var krökt, cykelbelysningen borta och sadeln trasig
Men det var min cykel. Jag släpade hem den
och undrade efterhand varför jag gjorde mig besvär
Fordonet var redan bortom all räddning.
Men jag var på något sätt otroligt fäst vid cykelskrället
Till sist förde jag det som var kvar av den 
en gång så mäktiga cykeln till en viloplats 
på soptippen, återbruksanläggningen

Det som stjäls, tappas bort eller går förlorat
söker man nästan reflexmässigt efter
Gud ser till oss människor, söker oss
så att vi ska vända åter till honom
och inte gå vilse i världen
Vi vet det därför att det finns ett
alldeles speciellt kapitel i Lukasevangeliet
som handlar om det som är förlorat
Dagens text ingår i detta märkvärdiga
bibelavsnitt av liknelser som ni hittar
i Lukasevangeliets 15 kapitel

Först är det ett får som är förlorat
Ett vilsegånget får, ett av hundra
99 lämnas kvar då de för stunden
är säkra och trygga i flocken
Herden söker det borttappade fåret
tills han finner det
Avsnittet slutar med att vänner och grannar
samlas för att glädja sig, för att festa

Därefter följer dagens text: nu är det en kvinna
som tappar ett silvermynt. Hon letar efter det
med ljus och lykta och genom att städa och sopa hela huset
När hon finner myntet samlar hon väninnor
och grannkvinnor till en stund av glädje.

Sedan kommer en av Jesu mest berömda liknelser
Den om den förlorade sonen. Den unga äventyraren
begär sin arvslott och reser ut i världen och slösar bort
allt han äger och har. När han har det sämre än svinen
händer något med honom. Något manar honom.
Han beger sig hem till sin förlåtande far
som tar emot honom med öppen famn
och som ordnar ett kalas, en rejäl fest.

Poängerna återfinns i små förklaringar som följer
på varje liknelse. Det förlorade fårets liknelse slutar:
På samma sätt blir det större glädje i himlen
Över en enda syndare som omvänder sig än
över nittionio rättfärdiga som
inte behöver omvända sig

Liknelse om myntet avslutas: På samma sätt,
säger jag er, gläder sig Guds änglar över
en enda syndare som omvänder sig

Liknelsen om den förlorade sonen avslutas:
Men nu måste vi hålla fest och vara glada,
för din bror var död och lever igen
Han var förlorad och är återfunnen…

Till och med vi kan som den förlorade sonen
ibland inse att nu är läget så illa utsatt
att det bästa vore att söka sig hem
till fadershuset igen
Det är Gud som genom den Helige Ande
tar initiativet, manar oss

Vi vill inte gärna se oss som förlorade eller utsatta
vi som gör så gott vi kan! Men vi inser nog att
våra egna insatser inte förmår rädda oss
Gud gör omvändelsen, återfinnandet möjligt.
Det är Guds kärlek i Kristus Jesus som
genom Andens ingripande
finner, räddar och frälser

Om vi förlitade oss på oss själva
skulle vi snart lockas bort
begären skulle leda oss vilse
Tyngden av alla våra felsteg och synder
skulle då vila på våra egna axlar.
Vi skulle tvingas bära bördor
som vi inte kan klara av
vår bortvändhet, vår synd och brist
växer snabbt förbi våra begränsade krafter
Jesus bar vår synd, han som förmådde…

Vår gudstjänst kan idag få bli den fest
som liknelserna berättar om
En himmelsk fest i glädje över att
vi blivit funna och vunna
rättfärdiggjorda av nåd och genom tron allena.

Vi gläds med varandra över den räddning och frälsning
som Kristus genom sin försonande död och uppståndelse
skänkt åt oss
Därför vill vi också frimodigt efter gudstjänsten
och under kommande dagar och veckor
berätta om evangeliets glada budskap:
om Guds stora välgärning

Min gröna cykel var bortom räddning
Så den hamnade på en soptipp
trots att man kan säga att jag var
mer än fäst vid den, älskade den

Hur illa tilltufsade och tilltygade vi är
av synd och mörkrets makter är vi aldrig
bortom räddning!
När vi som var förlorade återvänder, 
när vi återföds och förnyas
inser vi att inbjudan står kvar
En plats är reserverad vid det stora 
glädjefyllda gästabudet,
vid den himmelska festen…

Predikan i Tysslinge kyrka 12/6 2016
3 söndagen efter Trefaldighet
Predikotext: Lukasevangeliet 15:8-10


Inga kommentarer: