söndag 1 februari 2015

Krav på mera eller mest evighet?


Predikan i Tysslinge kyrka, Septuagesima 1 februari 2015
Predikotext Matteusevangeliet 20:1-16

Människor ska behandlas lika
en uppfattning vårt samhälle bygger på
Orättvisa är stötande för oss
Tillämpar man olika regler för olika människor
mannamån kallas det
då blir vi upprörda,  
Människor ska inte behandlas godtyckligt
När det sker avslöjas att man betraktar
och värderar människor på olika sätt

Rättvisa kan tyckas vara lika enkelt
som att väga med en våg eller
mäta med en linjal
så att alla får exakt lika mycket saft i sitt glas
samma mat och lika mängd på sin tallrik
Det verkar jämlikt men behöver ju inte betyda
att det blir riktigt rättvist
Någon kanske är en elitskidåkare
som idag tävlar uppe i Ånnaboda och Kilsbergen
Då går det åt kalorier och protein
En annan kanske är en mycket gammal
och späd person eller ett litet barn
Då blir det knappast rättvist
bara för att var och en får lika mycket
behoven ser ju så olika ut.

Ofta förväntar vi oss ersättning
I förhållande till den kraft och energi vi lagt ner
Till var och en efter behov eller förmåga och insats
är en ständigt pågående diskussion
om hur det vi har ska fördelas
Sådana faktorer måste vi ha med i beräkningen
för att uppnå något som liknar rättvisa.
Nästa fråga som gör det ännu svårare är
vem som ska bestämma om vilka som
gjort en bra insats eller besluta om
vems behov som ska tillåtas väga tyngst
Vi brukar tillämpa majoritetsstyre
Och tänker att det då blir hyfsat rättvist
Det jämnar ut sig, tror vi
trots att vi vet att även en majoritet kan fatta
orättvisa beslut, kan gynna sig själv
och sina intressen på minoriteters bekostnad…

I dag har vi läst om en jordägare
Som belönar de vingårdsarbetare
som slitit hela dagen
med en denar, en vanlig lön för ett dagsverke
på Jesu tid

De som fick rycka in under dagen
Ja, till och med arbetarna som blev anlitade
mot slutet av arbetsdagen
fick var sin denar, de också
Vingårdsarbetarna som trälat 
hela dagen i solens hetta
ansåg att detta verkligen var orättvist!

Här gällde minsann inte lika lön
för lika arbete.
Här gavs istället samma ersättning
för olika arbete och insatser

Tänk om det hade varit en maratontävling
och några tilläts springa 
enbart de sista kilometrarna
eller en tremil i skid-SM
och ett antal åkare kunde ansluta
till loppet mot slutet
Orimligt. Orättvist

Globalt är det så det ser ut
Att vi lever med olika villkor
Den som tvingas leva under
Fattigdom, förföljelser, krig
Där Miljoner är på flykt
Har en ofattbart lång väg att gå
Innan villkoren ens börjar likna
våra levnadsomständigheter, 
förhållanden som vi i vår västerländska välfärd 
ser som vår självklara rättighet

Jordägaren är en bild av Gud själv
Som kallar människor in i sin tjänst
Han nöjer sig inte med dem
Som är med från början
Han kallar ständigt fler
Att arbeta för Guds rike
Och till oss alla säger han
Jag vill ge den siste lika mycket
Som du fick
Och då öppnar sig texten
Så att vi kan inse och fatta
Att texten inte alls handlar om pengar
Det som erbjuds är 
en så outsägligt rik gåva
att den inte kan byggas upp till något
ännu mera himmelskt, mera evigt
Den kan inte kompareras till det 
mest himmelska, det mest eviga
Gudsgåvan övergår från början
alla våra försök att bre på
raserar våra jämförelselusta
och eskalerande krav:
mera, mera, mera

Berättelsen har en annan
och djupare innebörd
än den som vi först hör berättas
Liknelsen handlar om himmelriket
där andra villkor gäller, Guds villkor
som går utöver jordisk rättvisa
Vi erbjuds en gränslös och oändlig
himmelsk och evig
tillhörighet och gemenskap
i Guds rike
Oavsett om vi
varit med på trons väg hela livet
eller kom med alldeles nyss
så välkomnas vi på samma sätt
på lika villkor
 
Gäller det löner reagerar många
starkt om lönesättningen inte är rimlig
Men vi kan knappast ge oss till
att bedöma och betygssätta
och kräva att det Gud erbjuder
måste bättras på, bli mera

Det finns en annan liknelse som
synliggör en sådan känsla av missnöjdhet
av besvikelse över vad Gud erbjuder
som om det inte var tillräckligt bra eller rättvist.

Ni kommer ihåg liknelsen
om den förlorade sonen (Luk 15:11-31)
där en yngling tar ut sitt arv 
och reser ut i världen
Han lever i sus och dus och 
slarvar bort allt 
han redan fått
När han kommer hem igen 
ordnar hans far en stor fest
Det är då den hemmavarande sonen blir arg
Då läser vi att Fadern kom ut 
och försökte tala honom tillrätta,
Men han svarade: Här har jag tjänat dig
I alla dessa år och aldrig överträtt
Något av dina bud, och mig har du aldrig
Gett ens en killing att festa på
Med mina vänner. Men när han kommer hem,
Din son som har levt upp din egendom
tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.

Då säger fadern: Mitt barn,
Du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Men nu måste vi hålla fest och vara glada,
För din bror var död och lever igen,
Han var förlorad och är återfunnen.

Denna besvikelse kommer ur en
avundsjuka som handlar om
att allt ska jämföras
Känslostyrd och bitter tänker
den hemmavarande sonen att
han får mer, jag har ingenting fått

Denna oförmåga att se det Gud erbjudit
kan drabbar oss alla, 
vi som tycker oss
höra till Guds husfolk
Vi förlorar vårt fokus, 
vi glömmer hur det är 
varje dag, hela tiden:
allt mitt är ditt!

Berättelsen om jordägaren 
som lejer arbetsfolk
kan vi dessutom läsa som en text 
om Guds mission
Det kan nog inte visas klarar eller tydligare
att Gud, ständigt och på nytt
kallar människor in i sin tjänst
för att sända dem till den vingård
som världen utgör
Där ska vi arbeta och göra tjänst
och förhoppningsvis en hel del nytta
för medmänniskor
för Guds rike

Vår gudstjänst blir att arbeta 
i förtröstan och tillit
som det stod i en av dagens texter (Jeremia 9:23-24)
I medvetande om att Herren
verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet 
på jorden.

Just så är du och jag, 
församlingen, alla vi,
så som det stod i dagens episteltext (1 Kor 1:1-3),
kallade att vara heliga 
tillsammans med dem

på varje plats 
som åkallar vår Herre 
Jesu Kristi namn.

Inga kommentarer: