Herden och hans får
det är vad det 10:e
kapitleti Johannesevangeliet handlar om
Låt inte lura Er att det bara handlar
om vanliga fyrbenta varelser
Texterna denna söndag undervisar
om hur relationen mellan Kristus
och hans församling ser ut
Det går inte an att under
falska förespeglingar ta sig
ini fårfållan
Man går in genom grinden:
Jesus Kristus, den gode Herden
går genom grinden
ja, han är grinden
porten, dörren
Andra som vill vara herrar
och komma i herdens ställeblir till sist avslöjade som
tjuvar och rövare
hävdar texten med sitt
kraftfulla och mustiga språk
Men för honom,
den rätte och gode herdenöppnar grindvakten
Här följer ljuvliga ord:
fåren hör hans röst
och han ropar på sina får
med deras namn och för ut dem
En sådan tillhörighet kan verka lockande
även för den som aldrig skulle vilja vara
ett får i herdens flock
Och det stämmer - man kan vara med
i kyrkan för att det är så mysigt
så varmt och gott
Man kan vilja värna kyrkan för att den är
demokratisk och folklig och lågtrösklad
Man kan älska musiken, husen, konsten
historien…
Men poängen med kyrkan fårflocken
är att den är en gemenskap
av dem som Kristus, den gode herden,
nämner vid namn
en gemenskap av dem som
verkligen vill vara hans får
som vill vara med i hans flock
I trosbekännelsen talas
inte
om en skock får där är benämningen större
mäktigare trots att det är samma
gemenskap det gäller:
de heligas samfund
en helig allmännelig och apostolisk kyrka
Jesus Kristus är herden, den gode herden
inte någon som nästlar sig in
av vinningslystnad, kontrollbehov
eller andra mål
som att effektivisera och styra
ullproduktionen och öka avkastningen…
Mina får lyssnar till min
röst,
säger Jesus och pekar
därmed pådet band som binder samman flocken!
Ni tror inte, därför att ni inte
hör till min flock, säger han till dem
som vill komma åt honom, tubba honom
få honom att säga mer
så att han kan snärjas
I det ögonblicket snörper
en och annan på munneneller rynkar på näsan och säger
sårat och förfördelat:
Jasså, här är man inte välkommen!
Här får man inte vara med!
Får inte barnen komma till honom?
Älskar Jesus inte ALLA barnen?
Erbjudandet är vidöppet,
riktat till alla
Grind och fålla är givna storheter
ta bort grinden och snart
är flocken skingrad
att avvisa herden
genom att säga: jag kan vara med
men jag tänker aldrig bli ett får i din flock
tron är inte för mig
kan leda till att herdens röst hörs:
ni tror inte därför att ni inte
hör till mina får
Mina får lyssnar till min röst
och jag känner dem
och de följer mig!
Inför en sådan rakryggad
och definitiv skiljelinjeblir det nödvändigt att ta ställning
att säga sitt ja!
Det är inget omänskligt,
inget övernaturligt offer,
Jesus kräveringen behöver göra våld på sig själv
eller sin integritet
inte heller måste man överge
det mått av tvivel och tveksamhet
man bär med sig – men man
behöver säga sitt ja till herden
och börja söka hans ledning
Man får säga sitt: jag vill följa dig
göra det du lär mig
och vi får be: gör mig till en bättre människa
mera hel och sann
en mera generös, kärleksrik
och överflödande människa
Jesus, erbjuder sina får evigt liv,
Han säger: de skall aldrig
någonsin gå under
och ingen skall rycka dem ur min hand!
Är inte detta den tillhörighet vi
i den snabbt föränderliga världen
har längtat efter?
Att få höra till Guds
stora familj
där vi blir älskade utan
attha förtjänat det,
utan motprestation
såsom föräldrar kan älska sina barn
bara för att de finns
inte för att de varit så präktiga
och duktiga att de förtjäna kärlek
Så tvärt emot de normer som gäller
i den stora världen där det mesta handlar om
berömmelse, ära, prestation och förtjänst
Djuren, fåren, är själva
ganska maktlösa med sina små klövar mot
ödemarkens vilda djur
med klor och rovdjursgap
Visst kan bilden verka förvirrande
en herde och en massa får
Ingen vill väl liknas vid får
var och en sin egen herde
möjligen kan det vara tryggt
att få gömma sig i mängden
att bli lika alla andra
Bilden av får ger associationer
man tycker sig se djur som till synes planlöst
rusar runt i flock
en skock utan mål, utan riktning
hit och dit
Det lockar inte
Jes 53:6
Vi gick alla vilse som får,var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Jesusfåren utgör ingen otyglad skara
som väller runt huller om buller
de är ledda och omhändertagna
av den omtänksamme herden
var och en kan vi gå vilse
det är därför Herden skyddar dem
oss, mot hot och fara
Herden som leder flocken till vattenkällor
och till ängar, gröna ängar,
där den finner ro
Bilden av får och herde
pekar på en sällsynt
kvalitetav närhet och ömsesidighet
tänk att kallas vid namn
vara sedd, bekant och känd
och än mer
att ha den där innerliga relationen
av nära tillit och förtröstan
