måndag 7 februari 2011

Att kunna känna igen

Människan är en fantastisk uppfinning
med otroliga förmågor
vi har hört OPQ med sina sångröster
Imponerande!

Människan har en och annan svaghet, förstås
Kanske blev det så för att livet
skulle bli desto mera spännande och rikt?
Somliga av oss har svårt för bokstäver
de vill aldrig stå still på papperet
utan far runt som bångstyriga får
på grönbete
andra har ord som i ett Niagarafall

Somliga blandar samman siffror
så när vi ska ringa hamnar vi
alltid hos någon annan
En del kan alla koder galant
andra förlorar ofta sina plastkort
Någon glupsk automat
bara sväljer dem

Det finns de som har svårt för namn
och ropar hej Svante
till någon som heter Staffan
Gissa om Staffan tittar förvånat
och konfunderat på sin vän
Minns man inte namn får man
ta omvägar och betona Du lite extra
-Nej, men hej Du, hur står det till?
Andra kan namnen, men har svårt
att känna igen ansikten

Människans förmåga att känna igen
att särskilja, att kunna identifiera
är en fråga om överlevnad
Vi måste veta hur vännerna ser ut
kunna skilja dem från fiender,
tillgångar från risker

För att underlätta igenkänning
spelar fotbollslagen i olika dräkter
Tänk om både Malmö FF och ÖSK
hade samma dräkter – då
kunde man börja snacka om sport…
Vem ska man passa?

Redan tidigt i livet när vi mest
möter mors eller fars ansikten
lär vi oss att känna igen ansiktsdrag
lär vi oss att uppfatta rörelsemönster,
vi skaffar oss mängder av ledtråder
för att öka igenkänningen
för att kunna identifiera andra människor

Nu är vi hos Maria och Josef
den här morgonen har de förberett sig
för ett högtidligt besök i templet
Mose lag skulle uppfyllas
barnet Jesus skulle bäras fram
för att helgas åt Gud
Som när ett barn i dopet överlämnas
till Guds omsorg, för att bli ett
välsignat Guds barn
för att införlivas i Guds stora familj
Maria och Josef följde sin tro
och lät den få genomslag i sina liv

Tack vara att föräldrarna tog
barnet Jesus till templet
mötte de Symeon, en andens man
När han får se Jesus
händer detta märkliga
vi kallar igenkänning, han upptäcker
och ser något speciellt
Det han möter i Jesus har han
väntat på, längtat efter
Han känner igen Gud i detta barn

Ledd av Anden han kan se mer än andra
I Jesus ser han frälsningen,
där ser han ljuset,
uppenbarelsen för hedningarna,
vilket betyder hela världen
– ett ljus också för oss
När det skedde hade man i vårt land
just lämnat stadiet då man lufsade
runt i skinn och bar knölpåk
så nog behövdes ljus och uppenbarelse!

Symeon tar barnet i sin famn
och brister ut i den lovsång
som har blivit en av den kristna kyrkans
mest brukade sånger och böner
Nunc dimittis (se Svenska Psalmboken 677)
som kören just sjungit i en tonsättning

Ytterligare en person finns i vår text – Hanna
Hon tackar och prisar Gud
för barnet Jesus
Om henne står det att
hon aldrig vek från templet
utan tjänade Gud dag och natt
med fasta och bön!

Vår tid förlöjligar gärna dem
som tar sin tro på så stort allvar
att de lever i kyrkan, ber och fastar.
Men de som häcklar vet inte
vad de går miste om!

Vi har alla så mycket att lära
av Maria och Josef
som levde sin tro
av Symeon som lät sig ledas
av Anden och därför kunde
uppfatta mer än andra
och av Hanna som gick till templet
dag efter dag för att be!

Vi kan också få förmågan att känna igen
alltmer av Guds närvaro,
att se det ljus
som bär fram uppenbarelsen
och förnyar våra liv!

Predikan Kyndelsmässodagen i Olaus Petri kyrka
predikotext ur Lukasevangeliet 2:22-40