måndag 27 december 2010

Födelsen betyder mer

Predikan i Juldagens högmässa i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Lukasevangeliet 2:1-20

I min familj berättas ofta
om en händelse när jag var barn
Min yngre bror, då kanske i 6-7årsåldern,
hade fått tag på en boxhandske
Vi var till fots på väg hem från badplatsen
då hörs några snabba steg i gruset och
så har jag plötsligt en stor handske framför ögonen
och så låg jag på marken

Lillebror sprang sin väg, direkt,
snabb som en rabbis, en ivrig vessla…
Så skrattar vi hejdlöst
Inte för att händelsen i sig är så ofattbart rolig
och inte för att jag eller det som hände mig
är så intressant - utan därför att
berättelsen säger så mycket mer
än om det oväntade slaget
Den berättar om en impulsiv lillebror
om sommarlovens frihet
om vänskapligt lekfulla bråk
och har en stor lustfylld klangbotten

När vi hör Bibelns berättelser fastnar vi ofta
i handlingen – vi stannar där och glömmer
väl så viktiga frågor om vad de kan betyda,
vad de har att säga på andra plan
än det handlingen direkt avslöjar
Vad säger texten som den inte själv
tydligt berättar men som den
pekar på genom sammanhang,
förförståelse och senare händelser?

Vi behöver veta mer om Jesus
än det födelseberättelserna omedelbart
själva berättar eller avslöjar
I evangeliernas inledningskapitel får man
förvisso ledtrådar som är av betydelse,
men som knappast räcker för att
skapa sig en mera heltäckande bild
av vem Jesus var
Man kan inte bygga en Kristologi,
en lära om Jesus Kristus,
på detta knapphändiga material

Håll med om att det ligger något
djupt rörande och anslående
i denna berättelse om ett barns födelse
ett under som alla kan relatera till

Mot bakgrund av annat Bibeln meddelar
i Gamla Testamentet och i Nya Testamentets evangelier
betyder det nyfödda barnet att Gud
lämnar sin tron, sin upphöjdhet,
sitt annorlundaskap för att bli vår like
och i allt likna oss… mer ändå,
för att bli och vara en av oss!
Tanken svindlar när vi inser vidden
av denna tro – att Gud - människans antites,
motpolen, den väldige som spänt ut
himmelen över oss och skapat allt
genom sitt ord, den oändlige går in
under begränsningen och lägger sig
i Marias famn, bokstavligen
i mänsklighetens opålitliga händer,
i förtröstan på att ondskan
inte är det som lever starkast
i människors hjärtan
I en ofattbar tillit till att människor,
ställda inför det försvarslösa barnets
gränslösa behov,
förmår att älska och leva kärleksfullt

Gud föds i Jesus Kristus SOM människa!
Men redan vid Jesu födelse
pekar profetiorna mot påsken
Gud ska genom Jesus uppväga
all den lössläppta ondskan
(som människor hängav sig åt – Kristi
död och uppståndelse öppnar frälsning
för samtiden
men den har verkan framgent
sonar allt det som komma skall)

Gud föds SOM människa
FÖR människan, FÖR vår skull,
FÖR vår frälsnings skull
En räddning från synd, ondska och död!

I Gamla Testamentet uppenbarade Gud
sig ofta i det yttre: i historien, i naturfenomen,
och människor kallades att vara Guds redskap.
I Betlehem öppnas också mänsklighetens
ögon och den osynlige, heligt upphöjde
och ofattbare föds till synlighet.
Och Jesus vem är han då?
Människa, Gud, en Gudamänniska?

Konflikterna lät inte vänta på sig
De kristna blev snart osams om
hur födelsen skulle förstås.
Arianismen som menade att Jesus
var skapad som ett högsta väsen,
hävdade att han därför inte kunde ha funnits
före skapelsen och därför inte heller kunde vara Gud
Och det fanns de som tänkte att Jesus
bara såg ut som, verkade vara, människa
– Gud kunde inte ha en kropp eller lida,
Gud var ju oändligt upphöjd (doketism)

I den Athanasianska trosbekännelsen
den långa som jag inte skall be någon enda
läsa upp utantill…
i den sägs att vår Herre Jesus Kristus har blivit kött.
och är i lika mån Gud och människa.
Gud är han såsom född av Faderns väsen före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden.
Helt och fullt Gud och helt och fullt människa med förnuftig själ och mänsklig kropp.
Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen.
Och ehuru han är Gud och människa, är han likväl icke två, utan en enda Kristus.
Men en enda är han, icke så att den gudomliga naturen förvandlats till mänsklig, utan så att den mänskliga naturen antagits av Gud.


Evangelierna ger i sin helhet en gränslös räckvidd
åt berättelsen om Jesu födelse –
de är skrivna utifrån den fasta tron att
Kristus dött och uppstått igen
Vi kan alltså inte nå fram till hur man
uppfattade Jesus födelse losskopplad
från trons facit – från uppståndelsens faktum

Ledtrådarna är inte helt fördolda
ens i inledningskapitlen
Ängeln bär bud om en stor glädje
en glädje för hela folket
Idag har en frälsare fötts åt er
i Davids stad, Han är Messias, Herren!
I Matteus sägs att barnet skall ges namnet
Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.
Så Johannes poetiska språk: I begynnelsen fanns Ordet,
och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det
blev ingenting till av allt som finns till.
(Här står det som den Athanasianska bekännelsen
slår fast – före tiden, före skapelsen fanns Ordet
som vi kan identifiera som Jesus Kristus
alltså var han född och icke skapad,
inget skapat väsen, lägre än och utanför Gud.)
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus,
skulle komma i världen…
Och ordet blev människa och bodde
bland oss, och vi såg hans härlighet.

När Gud blir människa kan människan
på ett nytt sätt förstå vad det innebär
att vara människa
Guds ingripande avslöjar inte bara
Guds sanna väsen
utan också människan och hennes gränslösa möjligheter
Gudsuppenbarelsen får en ny möjlighet,
kan komma på nya vägar
Gud kan bli människa på nytt

Gud föds inte bara SOM människa
han föds I oss människor! I oss!

Här ett par texter som pekar i den riktningen:

Ef 2:19-22
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.
Gal 2:19-20
Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.
Gud kommer till oss
inte främst i molnstoder,
röster, extatisk hänryckning
Gud öppnar här inkarnationens möjlighet
I människans inre liv
Därför talar vi om Gud som möter oss
inte huvudsakligen från ovan, utifrån
utan nu även från insidan, i oss själva,
från vår personlighets djupaste skikt

Guds födelse som människa
öppnar möjligheten för Gud
att födas I människan
Jesus Kristus kan bli livet i mitt liv,
inspirationen, källan, djupet, sanningen, ljuset…

onsdag 15 december 2010

Gamla meriter duger ej

Predikan 3 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka
Text: Lukasevangeliet 3:1-15

Boklån - det vet vi vad det är
vi har Bibliotek för sådant
Men, var kan man låna en röst?
Röstvärvning har vi sett många gånger
och vi får se det på nytt om
det blir omval i kommunalvalet här i Örebro
Har Du lånat någons röst?
Eller lånat ut din röst till någon annan?
Vems talan gällde det?

Gud behövde en röst - Johannes Döparen
barn till Elisabeth och Zacharias,
kusin till Jesus och utvald att bli
den röst som skulle predika och röja väg
Lukas berättar med stor precision
om tiden för Johannes framträdande
genom att koppla hans religiösa gärning
med historiska fakta: Kejsar Tiberius,
Pontius Pilatus, Herodes
Märk väl att jag hoppar över
de svåruttalade namnen…

Johannes predikade syndernas förlåtelse
genom omvändelse och dop
Dopet blev en handling som visade
att man ångrade sig och ville tvättas ren
Omvändelse, ånger och bot är
ord som berättar om ny inriktning
om att bryta med synden och göra det rätta

Dagens röst, tillhör den en enstaka virrpanna
en religiös fanatiker, en udda kändis?
Nej, profeten Jesaja går i borgen!

Förresten - såg ni att en ettåring inte fick ut sin
julklapp hos postens ombud eftersom
barnet saknade legitimation?!!
Det hjälpte inte att föräldrarna
kunde legitimera sig – paketet var
ettåringens och barnet saknade
av förklarliga skäl id-handling
så de fick gå tomhänta hem
utan julklapp

Jesajatexten är Johannes identitetshandling
Hans körkort, orden avslöjar att
det Johannes gör är Guds vilja
På samma sätt som tjänarna till en kung
på monarkens uppdrag sändes i förväg
för att se till att vägen var öppen, farbar och bekväm
annats måste man rätta till bristerna r
Lukas låter profetian bli en uppdragshandling
så att Jesaja beskriver det Johannes ska göra
Ropa i öknen om att väg ska banas
genom ödemarken, stigar ska rätas,
klyftor fyllas och berg och höjder sänkas
Och Guds frälsning som kommer längs vägen
bli synlig för alla människor!

Johannes lägger inte vantarna emellan
här är det hårda bud: huggormsyngel, synd, dom,
ånger, förlåtelse handlar det om
Johannes går hårt åt det folk
som har hört - men inte brytt sig

Ny fråga: gillar Du att bli kritiserad?
Tycker Du om att bli ifrågasatt
Uppskattar Du att få dina brister utpekade?

Skulle knappast tro det,
även om man kan ha nytta av att
få andras reaktioner på sitt handlande
och sitt sätt att vara
När jag blir kritiserad,
det är väl bara att erkänna,
är jag lättsårad, snarstucken, irriterad!
Vi är ganska lika varandra tror jag
Vi är så där som folk är mest…

Tänk för ett ögonblick att jag blivit utbytt
och att Johannes Döparen stod här
Han kallar Dig hycklare, falsk, kräldjur!
Vad skulle du göra då?
Nicka ödmjukt och säga:
Du har så rätt! Det har jag inte tänkt på.
Vet du, jag ska genast ändra
mig och mitt sätt att vara!
Tack för din fina kritik
som är så ärlig och nyttig!

Eller skulle Du tänka eller säga:
det där vet Du ingenting om,
vem är Du att kritisera mig?
Kastar Du sten i glashus, Din bubbelpelle?!

Psykologin lär oss att när kritiken kommer
då är vi reflexsnabba att reagera,
alla våra försvar träder i aktion
Så skyddar vi oss, bevarar vår stolthet,
upprätthåller vår värdighet ty, vem vill tappa ansiktet?
Varför hör vi inte, förstår vi inte, ser vi inte
har vi så svårt när kritiken kommer?
Det är aldrig enkelt att tigande ta emot
och kanske ännu motigare,
att tänka om och ändra sig.
Istället går vi till bästa försvar
en motattack, vi värjer oss

Nu ett råd till Dig och mig:
Nästa gång Du får kritik, lugna Dig lite
och bevara öppenheten,
spara Ditt ettriga försvar en stund
Tänk om det finns insikter att vinna,
lärdomar att ta till sig?

Johannes Döparen talar om huggormsyngel
som försöker smita undan den kommande vreden
Han pekar på att människorna då
och vi idag, inte alltid förmår göra det goda, det rätta
Men Johannes sviktar inte
Han slår envist fast att vi ska
bära sådan frukt
som tillhör omvändelsen.
Att leva etiskt hållbart innebär
att använda tillgångarna för andras skull,
att dela med sig av skjortor, av bröd
Att inte utnyttja vår ställning,
inte använda makt och överläge för utöva utpressning
Pekar inte Johannes på något avgörande, just här?
Den som gör det goda ändrar sitt sätt att tänka.
Omvändelsen kanske inte börjar i huvudet
utan i händer och fötter?
Det vi gör – så tänker vi också!

Johannes hör förstås invändningarna,
människorna går genast till försvar
Vi tillhör ju Abrahams släkt, ett utvalt folk
vi lyssnar inte till dig! Vem är Du att komma här och…
Men Johannes möter invändningen
slår sönder försvaren innan de uttalas
Bär Ni inte god frukt vad betyder väl då
tillhörigheter, släktskap, berömmelse?
Vänd er bort från orätta handlingar
gör det som är gott!
Bot, bättring, omvändelse!

Det omvändelseropet kan vi inte begrava
i historiens mylla som något förlegat
omodernt, inte längre behövligt
något man kanske hade nytta av för 2000 år sedan
Nej, genom årtusenden och sekler når
maningen fram också till oss – in i Olaus Petri
Ingen enda av oss kan idag, lika lite som man kunde då,
vila på sina gamla meriter
En omvändelse, vår nyorientering, färgar
till sist tanke, ord och handling
Bryter mark och banar väg
för Herren Jesus Kristus
han som kommer för att
skänka oss sin mening
och av nåd ge syndernas förlåtelse